Fången

Foto: Pressens Bild

Foto: Privat

”Mest av allt gav Maria Magnussons och Gellert Tamas film rasismen ett ansikte. Vi vill inte gärna tillstå det, vi vill inte se den, men där var den. Inbyggd i systemet, som en ryggradsreflex, vårt fina yttre till trots.”

Johan Croneman, Dagens Nyheter

Den 23 september 2001 grips den svensk-eritreanske journalisten och författaren Dawit Isaak av eritreanska myndigheter. Elva år senare sitter han fortfarande fängslad i Eritrea, utan vare sig rättegång eller dom. Dawit Isaak är idag den EU-medborgare som suttit fängslad längst tid som samvetsfånge.

Gellert Tamas och Maria Magnussons film ”Fången – Dawit Isaak och tystnaden” tecknar både ett porträtt av människan Dawit Isaak och skildrar det politiska spelet som utvecklat sig kring honom.

Genom unikt bildmaterial, från egna privata filmer till tv-intervjuer, får vi träffa och lära känna Dawit. Vi får se och läsa Dawits allt mer desperata mejl till vänner i Sverige veckorna innan gripandet och vi får höra om ett tidigare okänt frigivningsförsök via EU. Men dokumentären avslöjar också hur den eritreanska diktaturens tentakler sträcker sig mitt in i det svenska samhället och hur den skapar rädsla och splittrar familjer – här som där.

”Efter att vi i många år läst om och förfärats av Dawit Isaaks öde ansträngde sig till sist någon, Maria Magnusson och Gellert Tamas, att påverka hjärtat och inte bara intellektet. Som vi vet räcker inte intellektet för att egga till handling.”

Lena Andersson, Dagens Nyheter

”Den stora förtjänsten med Maria Magnussons och Gellert Tamas drabbande dokumentär, som SVT visade i går kväll, är att den framställer Dawit Isaak som en människa bakom den numera riksbekanta logotypen.”

Björn Wiman, Dagens Nyheter

”Dokumentären presenterade en saklig bakgrund med intervjuer, arkivklipp och privata bilder som gav en helhetsbild av både det aktuella fallet och regimen i Eritrea. Det var mycket intressant och lika skrämmande.”

Maria Näslund, Expressen

”Men det som programmet ändå främst förmedlar är chocken över att detta faktiskt kunnat äga rum och kan fortsätta att pågå, år ut och år in, mitt framför ögonen på alla oss upplysta svenskar och EU-medborgare, som berömt oss av vår demokratiska anda och vårt inflytande på omvärlden, och dessutom vågat göra gällande att vi lärt av historien.”

Astrid Söderbergh Widding, Svenska Dagbladet